HEJ!

Jag heter CARIN JÖRGEL-LÖFSTRÖM och har varit högstadielärare (”adjunkt”) i svenska och samhällsorienterande ämnen, pensionerad sedan 2003. Student på Katedralskolan i Lund 1957, filosofie magister några år senare efter universitetsstudier i nordiska språk, litteraturhistoria, historia och nationalekonomi, efter hand påbyggda med statskunskap, geografi och religionskunskap.  Pedagogisk utbildning vid lärarhögskolan i Malmö.

När jag började min lärarbana hade jag bestämt mig för att möta alla elever med intresse och hänsyn men särskilt uppmärksamma och försöka lyfta dem som av olika skäl kände ett slags underläge. I synnerhet de som kom från studieovana miljöer behövde få sin självkänsla stärkt. Deras erfarenheter, förutsättningar och förkunskaper borde accepteras med större självklarhet när de skulle utveckla nya kunskaper. Det var viktigt. Själv hade jag tänkvärda erfarenheter från min skoltid under 40- och 50-talen i Lund. Där hade de som växt upp i akademikerhem lättare att göra sig hörda än vi andra. Det var inte bra. Ett av målen för min undervisning har alltid varit att också de ”andra” skall komma till tals och mötas med respekt och intresse.

Under mina två första decennier i katedern arbetade jag dock ganska konventionellt, sakligt och ämnesinriktat. Elevernas egna erfarenheter fick tyvärr ganska litet utrymme. Det var till exempel viktigt att hålla sig till de ämnen jag formulerat inför uppsatsskrivningen och att lära sig ett klart och korrekt språk. Det skulle ge ökad säkerhet och andra skulle lättare förstå vad man ville ha sagt. Ansåg jag.

När jag sedan lärde mig undervisa om hur man skriver under tiden som skrivandet höll på, upptäckte jag ett annat förhållningssätt till elever, kunskap och lärande. Att med välvilligt intresse koncentrera sig på vad en elev ville ha sagt och vänta med språkfelen tills innehållet var klart, kändes ovant - men faktiskt befriande! Jag märkte hur eleverna bemödade sig att förbättra sina texter, när de förstod att tankarna i deras utkast var viktiga och togs på allvar (fast i början blev de lite förvånade). De blev angelägna om att skriva så bra som möjligt.

Att den som undervisar intresserar sig för och tar hänsyn till det som rör sig i elevers huvuden har stor betydelse för allt deras lärande, inte bara för skrivandet. Det är mycket meningsfullare att lyssna på hur elever uppfattar både det läraren vill förmedla och innehållet i läroböckerna, än att bara försöka förmå dem plugga in sådant de förväntas kunna svara på vid läxförhör och prov. Deras självförtroende stärks dessutom, när de märker att deras funderingar är av betydelse för undervisningen.

Under studiedagar, föreläsningar och kortare kurser har jag visat på undervisningsmetoder och förhållningssätt som främjar elevers lärande samtidigt som deras språk utvecklas. Deltagarna har genomfört övningar -anpassade för vuxna, förstås- som gett dem konkreta och fungerande exempel på frågor och uppgifter som lockar fram en persons förkunskaper och frågor inom ett ämne. De har också blivit varse hur en lärare kan bemöta och använda sina elevers föreställningar i undervisningen och därigenom stötta och uppmuntra dem, så att de vågar använda sitt eget språk och tänkande när de utvecklar och berättar om sina nya kunskaper.

Vidare har jag lyft fram hur arbetet med elevers ämnesfördjupning kan bedrivas på ett sådant sätt att de utvecklar en språklig medvetenhet och bara redovisar och diskuterar sådant de verkligen förstår. Då nöjer de sig inte med nödtorftiga omskrivningar eller kopior av de källor som använts.

 I två böcker har jag berättat om en del av mina erfarenheter av hur elever kan bli engagerade i sitt lärande: Elevens röst i lärande och fördjupning (Studentlitteratur 2005) och Nya erfarenheter i SO-undervisningen. Exempel från ett klassrum (Bonnier Utbildning 1996). Utöver dem har jag skrivit artiklar och recensioner, de flesta i Svensklärarföreningens tidning Svenskläraren, samt insändare i dagspressen. Jag har ingått i Svensklärarföreningens styrelse under två perioder och varit ordförande i föreningens lokalavdelning i Göteborg under några år.

1996 tilldelades jag Svenska Akademiens svensklärarpris

De olika inslagen på den här hemsidan hoppas jag förmedlar den syn på elever, undervisning och lärande som jag utvecklat genom åren. 

Vill du komma i kontakt med mig för att diskutera innehållet, kan du nå mig via e-post:

Carin Jörgel-Löfström, 2021